de jobbigaste och känslosammaste avslutet på ett kapitel, är bilder, saknaden, hoppet, kärleken, hatet på slutet, men mest av allt är minnena. jag kan inte radera mina bilder än, vill inte ens öppna och börja rota runt och radera allt för då mår jag dåligt och sitter och stor gråter och jag har som sagt ingen lust att gräva i gamla minnen för då mår jag som sämst, så försöker bara undvika bilderna, och göra och ta mer bilder för att kunna gömma dem ännu mera.

hittills har jag förlorat 3 vänner, den 4 personen som jag hade min stora ilska på är feg och skrattar bort allt, men äntligen kan den personen få som den vill, med en lite förvarning på R******-G***, men som de ser ut nu så verkar allting funka mellan dem, kul för er.

vill faktist jätte gärna sluta skolan nu till sommaren, men det är lite svårt för gillar verkligen min skola och trivs i den, men ska försöka mitt bästa att släppa taget om allt och börja om på nytt. för orkar inte ständigt bli påmind varje dag i skolan, hur allt var. Men det är väl bara på med fejk leendet och försöka må bra.

(föresten så tror jag att det inte det kmr bli några efter bilder på min städning, för min rum är stökigt igen,.. he...he...he.)